…och kanske även hennes dotter.

Senvintern är alltid en svår tid för rådjuren, men i år tycker jag att de ser ovanligt välmående ut för årstiden. Det gäller inte minst fjolårskiden. Först nu i februari har jag börjat se rådjur på min matplats varje morgon. Den milda vintern har förstås stor betydelse för detta, men också att det var ett mycket bra ollonår i höstas. Gröna ekollon är giftiga, men när de har mognat är de en mycket bra och proteinrik näringskälla som räcker långt in på senhösten och ger rådjuren en fantastisk möjlighet att lägga på hullet. Men nu är de slut sedan ett par månader, och då sätter rådjuren stort värde på lite stödmatning.

En annan frukostgäst idag på morgonen.