Pildammsparken, Centrala Malmö. Joggar, stadsflanörer och hussar och mattar är ute med sina hundar. Själv är jag ute på en powerwalk, samt testar min nya kamera (men hade med mig min gamla med ett 70-300 också).

Plötslig, 5-6 meter från mig ser jag hägern.

När en häger står sådär, helt blickstilla. Huvudet lätt framåtlutad och spänd i hela kroppen. Då gäller det att vara med.

Som ni ser på svallvågorna gick det undan. Trots 6 bilder per sekund, kort avstånd och att jag hade hunnit förstå vad som var på gång så han varken jag, avtryckarfinger eller kamera med. Abborren hann inte heller med.

Det är nu det gäller. Abborren har bara ett par sekunder på sig. Tar den sig inte ur det här greppet är det kört.

Hägern lägger den lätt tillrätta. Huvudet först (sekunden efter nedanstående bild, sedan en knyck på nacken och rätt ner i halsen). 

Sedan sväljer hägern den levande. Det var en rätt stor abborre, man såg tydligt hur den sprattlade i halsen. Jag tänkte dock inte på att slå över till filmfunktion vilket jag såklart borde ha gjort.

Man ser på nedre delen av halsen, strax innan kroppen börjar hur den är lite tjockare. Det är abborren.

Snapp snapp snut, så var den sagan slut.