05. Fotografera Djur

Agata och hennes son

2020-02-05 22:26 #0 av: OlleA

I morse var det upplagt för en fantastiskt fin rådjursmorgon. När jag tittade ut vid 7-tiden såg jag åtta (!) rådjur utspridda över matplatsen. Men när fotoljuset började komma blev jag riktigt ledsen. En människa kom gående nere på vägen och skrämde snabbt bort alla rådjuren. Jag kan förstås inte hindra någon från att vara ute på morgonen, men tänk vad fint det kunde ha blivit om alla dessa rådjur hade fått vara ostörda i morgonsolen!
Efter kanske någon dryg halvtimme var två rådjur framme igen. Jag tog för givet att det var Viola och hennes dotter, och satt och tittade på dem ganska länge. När de kom allt närmare såg jag att något inte stämde. "Dottern" hade ju små hornknölar i pannan och en tofs under magen! Ett bockkid alltså. 

Anmäl
2020-02-05 22:29 #1 av: OlleA

Men var det inte Viola som bockkidet gick tillsammans med? Hon var i alla fall MYCKET lik. Även senare, när jag jämförde några bilder på denna råget och Viola, hade jag svårt att hitta några skillnader. De hade ju samma öronform, ansiktsuttryck, nästan obefintliga fläckar på halsen...
Men Violas dotter såg jag inte till på hela förmiddagen, då denna råget kom och gick flera gånger i sällskap med bockkidet. Alltså måste det vara en dubbelgångare trots allt. Jag kallar henne Agata efter dagens namnsdag.

Anmäl
2020-02-05 22:31 #2 av: OlleA

Sonen var inte blyg för att posera i morgonsolen. Jag fick flera fina bilder på honom.

Anmäl
2020-02-05 22:32 #3 av: OlleA

En bild till på honom...

Anmäl
2020-02-05 22:32 #4 av: OlleA

...och en till.

Anmäl
2020-02-05 22:37 #5 av: OlleA

Ett kännemärke skulle möjligen kunna vara att Agatas tofs under den vita fläcken i baken är lite brun, medan Violas är vit. Om nu inte färgen beror på att Agatas tofs är smutsig, men det ser inte ut så tycker jag. Agata ger också ett lite yngre intryck än Viola på några av mina bilder, men sådant kan man lätt lura sig på i olika vinklar och ljusförhållanden. Det säkraste kännetecknet just nu är helt enkelt att se vilket kid den aktuella rågeten har bredvid sig.

Anmäl
2020-02-05 22:38 #6 av: OlleA

Agata tycker om mina vildäpplen.

Anmäl
2020-02-05 22:40 #7 av: OlleA

Hon är förstås alltid välkommen, så får vi se om jag så småningom kanske lär mig känna igen henne lite bättre.

Anmäl
2020-02-06 04:16 #8 av: Carmarino

Jättefina bilder. Förstår inte hur du kan se skillnad på alla rådjuren. 🙂

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-06 07:05 #9 av: Wonnalesan

Jätteroligt att se dina skyddslingar. Fint med män som fotar djur och fågelskådare.

Mvh/WLBlomma

Anmäl
2020-02-06 08:49 #10 av: OlleA

#8 Rådjur är egentligen lika olika som människor när man lär känna dem lite närmare. Rundöra gör ju skäl för sitt namn, och förutom öronen ger även hennes ansikte ett ganska runt intryck. Silva har däremot så spetsiga öron att Spetsöra kunde slänga sig i väggen på det området. Bill och Bull var mycket lika som små, men nu har Bull så mycket större och tydligare vita halsfläckar i vinterdräkten att det knappast behöver vara någon tvekan nu på vintern. Sedan finns det förstås även rådjur som har ett så alldagligt utseende att de är svårare att känna igen, men i regel är det inte omöjligt när jag har känt dem ett tag. Man kan också till viss del gå efter var de brukar hålla till och hur de beter sig. Till exempel så reagerar Daphne och Skällan helt olika när jag råkar komma för nära. Den skygga Skällan skäller vilt och kan låta väldigt orolig innan hon flyr, fortfarande skällande. Daphne drar sig diskret undan mellan buskarna utan att ge ett ljud ifrån sig.

Olle

Anmäl
2020-02-06 08:56 #11 av: OlleA

#9 Jodå, jag kan allt fota fågelskådare också. Skämtar

Anmäl
2020-02-06 10:21 #12 av: Carmarino

#10 Ja, det är väl som med alla andra djur. De man träffar ofta lär man sig känna igen även om de liknar varandra. Samma med människor, som t.ex. tvillingar/trillingar. När jag var barn fanns det ett tvillingpar i byn, och jag förstod aldrig varför alla hade så svårt att skilja dem åt, för jag tyckte inte de var så lika. Fast det var de ju, om man inte lade märke till de små skillnaderna i utseende de faktiskt hade.

#11 Gapskrattar

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-06 11:17 #13 av: Wonnalesan

Så fina skildringar!

Ja så är det som med människor. Det finns skillnader på alla varelser. bara det är ett mirakel i sig. Bland de mänskliga tvillingar jag mött är alltid en något tunnare mindre bla i ansiktet. Så helt lika är ingen individ tror jag...Tack för fina foto från WLBlomma

Anmäl
2020-02-07 10:16 #14 av: OlleA

Agata är framme med sin son idag igen.

Anmäl
2020-02-07 10:17 #15 av: OlleA

Hon drar sig uppåt skogskanten, på andra sidan stengärdsgården...

Anmäl
2020-02-07 10:18 #16 av: OlleA

...men kommer snart tillbaka till min äng.

Anmäl
2020-02-07 10:19 #17 av: OlleA

"Ser du nu att tofsen är lite brun? Det är den inte på Viola!"

Anmäl
2020-02-07 10:28 #18 av: Wonnalesan

Fina vita bakar, så himla gulligt. Vackra trösterika foto...Mvh/WLBlomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.