Jag börjar bli alltmer tveksam till om Spetsöra fortfarande lever. Det är åtminstone ett par veckor sedan jag såg henne sist, och sedan dess har pojkarna kommit ensamma ganska många gånger. Om allt är som det ska håller rådjurskid ihop med sin mamma hela första året.

Tråkigt. Vi får hoppas på det bästa.

Hoppas kan man alltid, men tyvärr ser det mörkt ut. Nu på eftermiddagen var pojkarna framme igen, utan sin mamma.