.

.

.

.

.

.

.

.

Hararna är mycket trevliga djur, och inte alltid så rädda när de väl har vant sig vid min närvaro.

Såå fina bilder!

Fiiin hare! 😍 Tack för bilderna! 🌺

Vacker hare. Har hon redan fått ungar eller är de "på gång" tror du?

Tack för era kommentarer! 🙂

#12 Båda delarna. Så fort en hare har fått ungar, är det dags för en ny romans som ska resultera i en ny kull. Det händer till och med att hon inte kan vänta till dess. Hos harar förekommer nämligen något som kallas superfetation, dvs en harhona kan vara dräktig med två kullar i olika utvecklingsstadier samtidigt! En kunskap som är helt ny - eller känd sedan urminnes tider, beroende på hur man ser det. Såväl i antikens Grekland som i medeltidens Europa kände man till det, men vår tids moderna forskning har varit minst sagt skeptisk. Tills man för ett par år sedan lyckades bevisa att det faktiskt förekommer. Det är en ganska fantastisk anpassning, men visar också vilken stress hararna lever under för att kunna sätta så många ungar till värden att tillräckligt många överlever.

Olle

Fantastiskt, det visste jag inte!

Hade heller ingen aning om det, men det förklarar ju varför man brukar säga "föröka sig som kaniner". 😉

Fast harar och kaniner är inte samma sak. Även om de är släkt, är deras strategier ganska olika när det gäller förökning. Kaninungar föds nakna och blinda i en jordhåla, medan harungar föds med päls och öppna ögon uppe på marken. Både harar och kaniner får 3-4 kullar om året, men kaninerna kan få betydligt fler ungar varje gång. Harar får sällan fler än fyra, medan kaniner ofta får sex - och ända upp till tio förekommer! Om kaniner kan ha superfetation vet jag inte, men skulle gissa att de inte har det. Deras dräktighet är betydligt kortare (28 dagar hos vildkanin, 42-43 hos fälthare) så behovet är nog inte så stort.

Olle