.

.

.

.

.

Hon tycker om mina äpplen i alla fall.

Stackare. Hoppas hon slipper fler kullar än den här också i år åtminstone. Har den förra kullen blivit så stora att de klarar sig själv nu?

Om vi utgår från att ungarna föddes under första veckan i september (och har överlevt) är de stora nog att klara sig själva nu. De blir självständiga efter bara tre veckor. Mellan den 4:e och 25:e september såg jag inte haren en enda gång, och det blir precis tre veckor som hon har varit borta. Kan det ha med ungarna att göra? Inte för att en harmamma bryr sig så mycket om sina ungar egentligen. Hon besöker dem kort för att ge dem di en gång om dygnet, oftast på kvällen. Skulle hon springa fram och tillbaka till dem oftare, ökar risken att räven eller höken får se var de ligger. Men kanske är det när honan är högdräktig som hon har störst behov av näringsrik mat som äpplen och pellets? Jag tror i alla fall inte att hon kommer att få fler kullar i år än den hon väntar nu. Nästa kull kommer nog i mars.

Olle

Jättefina bilder! 🙂

Tack Sabah. I kväll, en och en halv vecka senare, har hon varit framme igen. Om än i mycket knappt fotoljus. Visst ser hon fortfarande dräktig ut? Det är i så fall ett gott tecken, för nyfödda harungar hade verkligen inte haft det lätt i förra veckan när regnet öste ner. Nu ser väderläget bättre ut. Det ska visserligen bli kallare, men så länge det är någorlunda torrt klarar sig ungarna åtminstone bättre än om de skulle bli genomvåta.