Den finns inte precis som inget annat är perfekt tycker jag, det går alltid att göra en intressantare/bättre version. Därför strävar jag istället efter att göra bättre bilder och många bra, ska man få kvalitet måste man ha kvantitet att öva på och sålla bland.

Den perfekta är svårt, har man nått den perfekta så kan man då inte göra det bättre och då är det kanske svårt att hitta motivation att fortsätta. Gips formulerar det bra när han skriver att strävan är att göra många bra och för att ha kvalitet att visa upp måste man också kunna välja ut en eller ett par bilder av flera bra.

Olika motiv har ju också olika saker som är "perfekt". Och vissa saker styr man inte själv över, som djur- och naturfotograf är man ganska beroende av att hitta djuren på ett ställe där landskap/omgivning/väder är på det sätt man önskar för just den bilden man är ute efter.

En bild jag hoppas kunna ta "perfekt" en dag, om vi nu ändå skall drömma lite, är en fight mellan två Kronhjortstjurar under brunsten, eller deras morgonbröl en perfekt dimmig morgon med dis/fukt längs marken.

Jag har även en del andra "fantasibilder" i mitt huvud som jag hoppas kunna realisera en dag.

Jag tycker det är en svår fråga. En perfekt bild för mej behöver inte vara tekniskt perfekt, även om de bilder jag fastnar för oftast är det. Då menar jag inte bilder jag själv tagit

De senaste dagarna har jag suttit och tittat igenom många olika bilder och fotobloggar, och det finns vissa bilder som ögat direkt fastnar på och wow-känslan infinner sig. Det kan vara bilder av olika typer, olika motiv och olika tekniskt lyckade.

Det som är den perfekta bilden för mej är inte nödvändigtvis perfekt för en annan.

Jag har en perfekt bild jag försökt fånga länge. För min egen skull vore det underbart att fånga min svarta hund i full fart - och redan där blir det bekymmer. Därtill vill jag att det är när han springer mot mig, just i det ögonblick där hans läppar och öron fladdrar utav bara den.

I dagsläget har jag inte möjlighet att fånga honom med autofokusen då den inte fastnar på honom, och inte heller har jag lyckats med manuell fokus. Och det är inte bara lite skarpt jag vill ha - näe, jag vill ha det korta skärpedjupet på ögon/ansikte. Nu är det främst "allt bakom huvud" som fångas, om jag har tur.

Beror helt klart på tekniken, en gammal 400d som gjort sitt och där autofokusen har sina bättre och sämre dar. Därtill svårigheten att manuellt lyckas sätta fokus rätt på en millisekund.

Och det retar mig, då min andra gula hund ALLTID har gett mig bra bilder. Autofokusen har helt enkelt lättare att hitta honom. Förhoppningsvis är problemet löst det närmaste året - då ska det uppdateras till 7D och L-optik, självklart med USM… borde öka mina chanser lite

I övrigt har jag ett gäng perfekta bilder jag vill ta - min tanke är att varje bild kan vara perfekt, det finns inte en utan flera. Så fort man byter djur framför blir det ju en annan bild där man får försöka få fram perfektion. De verkar dock gå i liknande teman - mystiskt och naturliga ögonblicksbilder, som ändå är uppställda och planerade in i minsta detalj.

#4 Att fånga hunden springande mot sig är svårt oavsett utrustning och färg på hunden! Denna bilden tog jag med manuell fokus, auotofokus hade int' fungerat så bra;)

#5 Sant så sant! Vet dock att min utrustning inte är den bästa, eller bra alls, när det kommer till svarta/mörka hundar/objekt oavsett om de är stilla eller i full rörelse. Har gjort ett antal försök genom åren ;)

Och de gånger manuell fokus faktiskt sitter så är det alltid fel steg/ansiktsuttryck, jag tror jag lider av otur!

Har testat med annan utrustning också, och där har det fungerat sååå mycket bättre…

Så jag fortsätter jobba mot min perfekta bild - någon gång ska väl ögonblicket bli rätt?