Därefter ett rådjur vid dukat smörgåsbord.

Och sen korparna, har länge försökt men utan resultat. Nu äntligen!

Tre ganska ovanliga bilder på motiven, i alla fall de två första. Korpen på stubben har man sett liknande foto på. Tycker du har jobbat bra. Hägern är nog ändå den jag faller mest för!

Riktigt snygga bilder !

Gillar speciellt Korpen, tycker dom e coola såna bilder ! 

Fina bilder alla, men korpen är nog snyggast.

Otroliga bilder! Min favorit är nr2 då jag tycker om bilder med mycket färg :-)

Tack!

I morse när jag kom till jobbet fick jag veta att jag förlorat en arbetskamrat och god vän. En mänsklig ängel som stått ut med min fotofixering, peppat, tyckt till och inspirerat mig… Jag har inte fattat än att han inte finns längre… flera timmar har jag varit ute med mina tankar och kameran…

Han kommer aldrig att se det här. Jag kommer aldrig att få höra vad han tycker men jag kommer alltid att ha honom med mig

beklagar ! :(

Beklagar.

beklagar verkligen :(

tycker dina bilder är toppenfina!

Tack! Värsta chocken börjar nu släppa men saknaden är ofantlig.

Upptäckte nu hur fel det blev med rubriken och inlägget om min bortgångne vän men det är väl så det är, svårt att förutse livets nycker.

Alla på mitt jobb köpte en ros och det blev en helt underbart vacker bukett som vi sedan överlämnade till hans familj.

Runt 70 rosor innehöll buketten och bilderna har jag tagit med mobilen.

En fin gest med blombuketten som jag tror har ett värde och värmer för hans anhöriga även om blommor, ord eller annat aldrig kan ersätta en människa. Det är tragiskt när någon går bort även om det är väntat eller oväntat, utdraget eller snabbt.

Kanske får din bortgångne arbetskamrat aldrig se dina senaste fotokollage, men kanske ger det ändå dig något att ta dem och visa upp dem. Min farfar gick bort hastigt tidigare i år, även om han varit sjuk en längre tid var det oväntat. Jag har alltid gillat att vara i naturen men någonstans inbillar jag mig att han kan se mig när jag är ute. Oavsett om jag är vid havet, i skogen eller bara ute och cyklar. Jag tar ofta bilder lite som terapi (inte bara för hans bortgång, utan som avslappning och för att må bra mentalt brukar en fotorunda i naturen göra susen).

Carpe Diem.

Exakt så känner jag med. Ute i naturen öppnar sig nya möjligheter även om det egentligen bara är i ens huvud så visst har det en terapeutisk inverkan. Bilder och bildspråk påverkar oss förmodligen mer än vi tror/inser och är det dessutom egna bilder blir det ytterligare en dimension. Lite luddigt men du förstår säkert.